Vad är smärta egentligen?
Av Riki Heino · 3 min läsning · Uppdaterad 2026-11-12
Smärta är svårt att förklara med en enda modell. Det är en personlig upplevelse som påverkas av flera saker samtidigt och två personer med liknande besvär kan ha ont på helt olika sätt.
Vad forskningen säger
Den internationella smärtorganisationen IASP beskriver smärta som en obehaglig sensorisk och känslomässig upplevelse som hänger ihop med faktisk eller möjlig vävnadsskada, eller som liknar en sådan upplevelse. Två saker i den definitionen är värda att stanna vid.
Det första är att smärta både är något du känner i kroppen och något du upplever känslomässigt. Det går inte att skilja de två åt.
Det andra är ordet möjlig. Det behöver inte finnas en skada för att det ska göra ont.
Signaler är inte samma sak som smärta
Nerver i kroppen registrerar sådant som kan vara skadligt, till exempel hårt tryck, värme eller inflammation. Det kallas nociception. Signalerna går till ryggmärgen och hjärnan, men de är inte smärta i sig.
Smärtan uppstår först när nervsystemet har vägt ihop signalerna med annat. Dit hör sömn, stress, tidigare erfarenheter och vad du förväntar dig ska hända. Därför talar forskningen om en biopsykosocial modell, där biologiska, psykologiska och sociala faktorer påverkar hur ont det gör.
Skada och smärta följs inte alltid åt
Förändringar som syns på röntgen och magnetkamera är vanliga även hos människor som inte har ont. I en stor sammanställning hade ungefär 37 procent av 20-åringarna och 96 procent av 80-åringarna diskförändringar i ryggen, utan att ha ryggsmärta.
En bild säger alltså något om hur ryggen ser ut, men ganska lite om hur den känns.
Smärtsystemet kan bli känsligare
Har du haft ont länge kan nervsystemet börja reagera tidigare och kraftigare än förut. Det kallas sensitisering. Då kan sådant som tidigare gick bra göra ont, även när vävnaden har läkt.
En bild som gör det tydligare
Tänk på ett brandlarm. Det reagerar på rök, inte på hur stor elden är. Ett känsligt larm kan tjuta för fullt när du rostar bröd.
Larmet är lika verkligt och lika högt oavsett om det brinner eller inte. Så är det med smärta också. Den är alltid verklig, men den talar inte ensam om hur det står till med vävnaden.
Det är därför jag undersöker innan jag drar några slutsatser, och därför det ofta finns fler saker att påverka än själva stället som gör ont.
Källor
Texten är allmän information och ersätter inte en individuell bedömning.